Astrid Thors: Demokratin börjar i närsamhället
När Finlands Svenska Kommunförbund (FSK) flyttade in i Stadsförbundets hus stals min första egna mobiltelefon i samband med flytten, därför minns jag både mobilen och flytten till Berghäll mycket väl! Förhandlingarna om samgång mellan de tre förbunden FSK, Finlands stadsförbund och Suomen Kunnallisliitto förlöpte på det hela taget smidigt och i maj 1993 samlades vi till en jättestor konferens i Finlandiahuset för att fira det nya förbundet.
Vid samma tidpunkt förnyades kommunallagen, det var Kommunförbundets vd Jussi-Pekka Alanen som ledde kommittéarbetet. Med den nya lagen gick de gamla kommunalförbunden i graven och ersattes av det som på finska kom att heta kuntayhtymät. Jag diskuterade översättningen ingående med Svenska språkbyrån och vi enades om att använda samkommun på svenska. Jag kommer alltid att minnas Jussi-Pekka Alanen som samkommunens fader. Den nya kommunallagen ökade kommunernas självbestämmanderätt betydligt. Samtidigt förnyades statsbidragssystemet så att kommunerna fick sina statsbidrag som en klumpsumma som de fritt kunde disponera. Jag tror att de här reformerna bidrog till att kommunerna klarade den ekonomiska krisen i slutet av 1990-talet bättre än väntat.
Det mest exotiska jag gjorde under min tid på Kommunförbundet var att fastslå sotningstaxorna och döpa oljebekämpningsfartyget Korpo.
Jag lämnade Kommunförbundet 1996 för att bli Europaminister Ole Norrbacks specialmedarbetare. Samma år kandiderade jag i Finlands första EU-val och blev invald i Europaparlamentet.
Det jag tagit med mig från tiden på Kommunförbundet är insikten om att ett fungerande närsamhälle är själva grunden för demokrati och påverkan. När länder ansöker om att bli EU-medlemmar är lokalförvaltningen i ansökarlandet en av de frågor man utreder. Lokalförvaltningen är mycket brokig i Europa. I jämförelse med de flesta länder har de finländska kommunerna en väldigt stark autonomi.
Det är alltid svårt att spå i framtiden. Men jag ser en stark pågående koncentration till centralorterna i Finland, en metropolisering. Kommuner som är belägna utanför de 12-18 landskapens centralorter kommer att få det svårt att göra sig hörda. Staten har redan nu dragit sig bort från kommuner och medelstora städer, som anses ligga mera i periferin. Det behövs en stark motpol till staten, därför kommer kommunerna att behöva Kommunförbundet som intressebevakare också i framtiden.”
Astrid Thors, 60, Helsingfors
Vicehäradshövding
Chef för Svenska sekretariatet vid Kommunförbundet 1993–1996, biträdande direktör vid Finlands Svenska Kommunförbund 1989–1993